Här kommer ännu en rapport från icke-prokrastineringsprogrammet på Sea Change. Eller sluta skjuta upp-modulen. Eller vad vi nu ska kalla den.
Det har gått drygt 10 dagar, en tredjedel av månaden är avklarad. Det går ganska bra, jag jobbar på min sajt tio minuter varje morgon (japp, tio. Efter vecka 1 var det dags för en höjning av insatsen.) Det här blogg-inlägget är en del av det arbetet, men jag håller på med en del annat också, bakom kulisserna: Ändrar ordval, kikar lite på nya bilder, funderar över rubriker och sånt.
Utöver det så har jag valt att ha ännu en punkt på min ”MIT” – Most Important Task (dagens viktigaste uppgift, skrivs kvällen före): det är inte idealiskt, men jag vill gärna få in nån viktig grej för mitt uppdrag på Drivhuset också. En offert som ska skrivas, ett säljsamtal, nån uppföljning på en föreläsning. Helst ska man fokusera på en enda uppgift, för programmet handlar primärt om att lära sig VANAN, inte nödvändigtvis få gjort allt man nånsin skrivit på en att-göra-lista. Är ni med på skillnaden? Den här månaden, juni, ska jag alltså komma in i VANAN att göra nåt jag normalt skjuter upp – det är allt.
Men visst finns motståndet där ändå. Jag har ju valt öppnandet av datorn som min trigger, och det finns morgnar då jag väntar ovanligt länge med det… Å andra sidan är det nödvändigtvis inte en dålig sak! Jag har ju skrivit tidigare om vinsterna med att skjuta upp saker. Läs gärna om dem igen.
Om nån vill dela med sig om sina tankar om uppskjutandebeteende så är det mer än välkommet! Kommentera eller maila mig på anna@mentormotor.se.